GSG

Nu sitter man här ensam igen, en torsdagkväll, utan något att se fram emot. Kunderna trillar in i spridda strömmar. Dock inte tillräckligt många trevliga kunder för att kompensera mörkret och kylan som råder. Det enda jag kan fördriva tiden med just nu är att kolla på lite random TV-program på fyran eller alternativt tippa lite, satsa lite pengar, och på så sätt få den där nödvändiga spänningen som just nu saknas i livet. Detta är ett utav de första varningstecknen för något som kallas spelberoende. Något som vår käre vän Johan Strid fastnade i redan för några år sedan (inom nätpokern) och som en annan god vän, Jägarn, också haft vissa problem med. Spelberoendet bygger på att man satsar pengar, förlorar och vill vinna tillbaka dem. Detta ger dock endast resultatet att man förlorar mer  och mer pengar och fastnar i en ond spiral som allt som oftast slutar på havets botten (läs: Stora belopp inom maffian).

För att råda bot på denna sjukdom har jag varit tvungen att ta till drastiska åtgärder. Jag har helt enkelt börjat tröstäta godis i mängder vid förlust av pengar i samband med spel. Detta har till viss del dämpat ångesten, men har istället bidragit till andra problem som viktökning och ökad risk för diabetes. Detta är alltså inte den perfekta lösningen på problemet.

Syftet med att publicera detta inlägg är alltså att skapa en debatt samt uppmärksamma allmänheten om detta ytterst allvarliga samhällsproblem, eller hur Johan?

Nu måste jag sluta skriva, jag skall bara tippa lite...